Pontus spelar teater för sin mamma, som till slut somnar för den är ganska enformig och inte så jätteengagerande.
P - Mamma, du får inte sova på teatern.
L - Men snälla, jag är ju så trött, kan jag inte få sova litegrann iallafall?
P - Nej, vi har ju skrivit skyltar, stopp å sova o stopp å röka cigarr. Så du får faktiskt vara vaken!

Lite senare på dagen när vi busar i sängen:
P - Du är bra att ha i största världen. Annars kan jag inte va med dig och pappa också. Så lever vi lyckliga i alla våra dar.

Han är allt bra fin på att formulera sig när han verkligen vill.

Gårdagen var jag gräsänka för Andreas var iväg på svensexa, eftersom våra kära grannar ska gifta sig snart. Det var härligt väder så jag passade på att rensa i landen och måla hammocken tillsammans med Pontus, med blandat resultat. På kvällen kom T förbi och åt mat och drack vin. Vi såg lite på Babar tillsammans med Pontus, men sedan somnade han gott i soffan och vi satt och tjöta till mitt i natten, dessa småbarns föräldrar :) När Pontus vaknade runt 23.00 så hade han fått 39,8 i feber, så det var bara att bädda ner honom igen och ge en tablett och nu idag har han inte visat några tecken alls på feber eller något annat, så det var nog bara en tillfällighet.

Den mesta tiden nu kommer att gå åt till att förbereda inför Badkarsrallyt (www.gbgscout.se/porthalla) som går den 17 april och där jag är en i badkarsrallykommittén.

Oj,oj, vilken vecka det har varit och är ska jag väl skriva, för den är inte slut än. Påsken firades uppe i Dalsland tillsammans med svärföräldrarna. Där låg snön kvar litegrann och när vi åkte hem på måndagen så snöade det stora flingor. Helgen i stort var strålande vacker med mycket skön vårsol. På fredagen gick vi den traditionella poängpromenaden, som i år var runt 7 -8 km, vilket nog kändes i Pontus små ben. Efteråt var det våfflor och fika och såklart dragningen av de två stora lotterierna. Ett bestod av bakverk och ett av spänner med mängder av godis, mindre godispåsar och lite leksaker. Det var mycket folk och väldigt många lotter, men släkten bruar ha tur, så vi höll våra tummar. Första vinsten var 77 och gissa vem som hade det...jorå, Andreas satt med den lotten i sin hand och ville inte alls gå upp och välja själv, så jag stegade upp tillsammans med Pontus på scenen och skulle välja från alla godisgrejer. Vi var ju först ut, så det fanns väldigt mycket som var intressant. Jag pekade på en stor spann full med grejer, men Pontus var tveksam och tyckte vi skulle ta ett litet påskägg. Jag försökte förklara lite lätt att det var mycket mer godis i den spannen som jag såg, men Pontus hade bestämt sig, ett påskägg ville han ha. Jag testade en gång till, men då sa han ifrån att "Mamma, jag VILL ha ett påskägg". Okej då, jag fick ge mig och skylla mig själv som tog med honom upp. Väl nere öppnade vi påskägget som då var fullt med små färgglada godisägg, vara Pontus bara tyckte om en av färgerna. Jag själv fastnade för de bruna och var både glad och besviken över vår FÖRSTA-vinst. Glad för att jag slapp äta upp allt gott som låg i spannen, för då hade mina byxor inte gått att knäppa och besviken för att det inte var så jättegott godis i det lilla påskägget, men jag lärde mig att inte ha någon tanke med vad jag själv vill ha, om jag är så dum så jag låter någon annan vara med och välja :)

Det blev en del badat i badtunnan också, vilket var underbart och Pontus skulle nog kunna bosätta sig där om han fick. Under en promenad började Pontus att prata om Liseberg, vilket han gör ganska ofta och nu tyckte han att han ska gå dit tillsammans med mormor, morfar, M o R, farmor och farfar. Så när vi frågade om inte vi fick följa med som ju faktiskt är hans föräldrar så sa han "Näe...det är mycket roligare att gå dit tillsammans med dom som man inte bor med!"

När vi kom hem så bar det av till min farmor och farfar för att träffa min lilla släkt och äta god mat. Både Pontus och Moa var väldigt trötta efter helgens bravader så det blev bara en kort stund, men trevligt ändå.

På tisdagen åkte jag och Andreas på samtalsgrupp igen med flera andra föräldrar som har barn med CF och PCD och det är alltid lika givande. Vi insåg även denna gång att vi har det ganska bra med Pontus, hans förskola, vår familj och vänner, mot vad flera andra berättar, så det är skönt och bra att tänka på när man är mitt uppe i all medicinering. Dock fick Pontus öroninflammation nu i helgen, så nu är det droppar som gäller i en vecka framåt och hoppas att det inte blir värre.

Onsdagen var en hektisk och jobbig dag. Började med att arbeta några timmar och sedan åkte vi till Partille kyrka, där Andreas farmor begravdes. Det var känslosamt och väldigt vackert, speciellt med alla fina blomsterarrangemang, sånger och vackert tal som prästen höll. Efteråt var det mat och kaffe och även då fina tal. Det känns bra att vi valt att ge Moa namnet Eira som mellanamn....

Kändes tungt att behöva åka vidare till jobbet på kvällen för planering, men det var viktiga saker som avhandlades där också.

Igår fick vi så äntligen tid att vara hemma på kvällen, så då passade vi på att skura altanen (inför målning) och börja vårfixa här hemma i trädgården, vilket även varit dagens sysslor. Idag har varit helt fantastik, med värme och sol och en Moa som driver mig till vansinne med att bara springa ut ur trädgården och upp för en stentrappa lite längre bort och blir ursinnig när jag kommer och hämtar henne.

Åh, måste ju även passa på att ösa lite beröm över min son. Igår var det 4 års kontroll på bvc och det klarade han galant. Jag blir så förvånad när han sitter och skriver sitt namn, utan hjälp, han skriver siffror och kan känna igen alla siffor. Idag skrev han START och STOPP alldeles själv ute på gatan på sin bana som han ritat, bara genom att jag sa vilka bokstäver det skulle vara. För ljuda har inte fått kläm på...vi gick igenom flera bokstäver igår och han kan faktiskt de flesta, vilket jag inte alls trodde. Så nu när intresset finns, så spinner vi ju bara vidare på det hela tiden, för det är så roligt att han vill lära sig. Nu kan man tom börja spela kort med honom eftersom han kan siffrorna, så nu är det ingen tvekan om vad vi ska ägna semestern åt om det blir tråkigt väder :)

Jisses, vilken helg! I fredags åkte Andreas på hajk och jag o barnen fick besök av T o J. Fredagsmys på Pontus vis med tacos var självklart. På morgonen fixade jag iordning en mysbricka, med ljus och frukost till Pontus som fyllde 4 år, stora killen! Han blev jätte överraskad och jag såg hur han lyste när jag sjöng för honom. Några paket blev det också och det var stort att få fylla år. Sedan avlöste jag o Andreas varandra och jag åkte iväg på möhippa med världens bästa blivande brud som bjöd på sig själv hela dagen. Poledance var en nyhet för oss alla och det känns i kroppen efteråt kan jag lova. Idag är det värre än någonsin.... En mycket sen kväll blev det och när jag kom hem så hade hemmet varit fullt av män och barn, så det borde sett mycket värre ut än vad det gjorde. Min man är enorm på att städa och dona, så de enda spåren var några tomma ölburkar på diskbänken (tack till alla som drog sitt strå). Inte nog med att jag var helt slut och längtade efter att få sova, klockan skulle ställas om också, så jag fick en timme mindre att njuta i sängen. Hade enorma hostattacker så jag kunde ändå inte sova, jag och Moa avlöste varandra med hostan, så frågan är hur mycket övriga familjen fick sova heller.
Morgonen efter var det full förberedelse för Pontus kalas som började klockan 13.00. Hela dagen gick jättefort och vi hade det trevligt med grillade hamburgare och tårta som vi trodde skulle bli helt misslyckad, men som faktiskt blev riktigt god. På kvällen tänkte vi oss en tidig kväll eftersom helgen varit hektisk, men vår yngsta dotter höll inte alls med oss, utan vägrade somna. Vi höll på i 2 timmar och natta henne och tillslut så somnade vi av utmattning allihop. Natten har varit hostig från alla håll, men det känns som att det är på gång att gå över, för på dagarna är det mycket bättre.
Stort tack för alla presenter som Pontus fick igår, han blev väldigt glad och var nöjd med sitt kalas.



Kan ju tilläggas att helgen har gått i mexikanskt tema, fredagskvällen åt vi tacos, på lördagen åt Andreas och barnen (och alla andra som var där ca 10 personer) tacos, på söndagen åt vi tacosresterna till middag, så Pontus var nöjd med sin födelsedagshelg, för tacos stod först vi önkelistan över maträtter.

Nu är det snart påsk och det ska bli underbart att vara LEDIG....säger hon som bara jobbar 50% :)

Det svänger fort i känslorna. Idag är pappan Pontus bästa kompis (igår var han tråkig), så man ska inte tro allt han säger... min gissning är att grabben håller på att utforksa vilka ord som slår hårdast. Om han säger att vi är elaka så brukar vi bli ganska ledsna, igår var det tråkig som gällde och det slog inte riktigt lika hårt, idag är det bästa kompis och det går verkligen hem, så vi väntar med spänning på morgondagens favoritord! Så svärmor, du behöver inte vara orolig, för din son är den bästa pappan (och maken) man kan tänka sig:)

När jag kom hempromenerande från jobbet idag så möttes jag av ett gäng spralliga killar (och en tjej) som hade fixat och donat och tagit fram grillen. Idag var det alltså GRILLPREMIÄR här hemma. Grillade kycklingspett, klyftpotatis, mangochutneysås, sallad och kålfräs stod på menyn och till detta serverades ett glas rött vin. Vilken härlig tisdag! Ibland (eller ganska ofta faktiskt) blir man väldigt glatt överraskad när det gäller matkunskaperna och framförallt fantasin. Det var verkligen superb och jag ser gärna en repris...

Idag blev det en tur till alla teken som finns, biblioteket och apoteket. Varför heter det egentligen tek? Någon som vet? Apoteket är ju inget ovanligt för där är vi varje måndag och hämtar ut medicin till Pontus, men biblioteket är tyvärr lite mindre besökt. Moa tyckte det var roligast att dra ut alla vuxenböcker och Pontus ville gärna sitta ner och läsa tillsammans med mig, svårt att kompromissa där :)



Det fungerade en stund och sedan blev jag för svettig av att springa runt och fånga in Moa, så vi åkte hemåt och tillbringade resten av dagen med att leka utomhus. Vi sprang i skogen och gjorde banor på gatan. Allt för att få igång så mycket sjukgymnastik som möjligt och det verkar faktiskt hjälpa. Standarsfrasen i familjen är: HOSTA!

När Andreas kom hem så blev det kål-och köttfärssoppa och sedan gick hela familjen ut och lekte igen. Då hade det regnat så moa fick inviga sitt nya regnställ, mycket tjusigt. Sedan kunde vi gå in utan att skämmas och äta rabarberpaj med vaniljvisp...mmm...då längtar man till sommaren!


Dagens konversation kring frukostbordet:
P - Jag vill inte ha nån pappa.
L - Vad vill du ha då?
P - Bara mamma.
L - Varför då då?
P - För du är så söt, så söt och pappa är bara tråkig. Så tråkig för mig.

Just nu är vi mycket elaka och tråkiga vad vi än säger och gör (enligt den yngsta mannen i familjen iallafall), så detta är nog ett led i utvecklingen.

Vårbilder:

Var lite sur på min man i morse och stack iväg utan att egentligen säga hejdå, vilket jag ältade och ältade hela vägen nerför första delen av Skulltorpsbacken (jag promenerade). Man ska inte gå utan att vara sams, man ska inte gå utan att vara sams, varför fortsätter jag då att gå? Just då såg jag en kille som kom cyklande uppför backen, min första tanke var...jisses, UPPFÖR denna backe, det är inte dåligt. Sedan kollade jag runt omkring mig och insåg att det var ju barmark och nästan perfekta förhållanden för en cykeltur. Jorå, jag vände på klacken (fast jag har inga skor med klackar) och ringde min man, bad honom kolla om det fanns luft i däcken och skyndade mig hem till maken som stod utanför garaget i bara T-shirt och pumpade mina cykeldäck. Då slog det dåliga samvetet till och han fick många pussar och ursäkter och jag medgav till och med att jag vänt hemåt för hans skull. Först hade jag cykeln som en täckmantel, men vad sjutton, det är lika bra att blotta sig och faktiskt bjussa på att jag skämdes.

Det var en härlig cykeltur till jobbet och jag är glad att slippa de långa promenaderna ett tag och istället susa nerför backarna. Troligtvis kommer jag inte låta så positiv när jag kommer hem ikväll då backarna helt plötsligt går uppför, men nu känns det underbart.

Tack till världens underbaraste man som alltid ställer upp, även om hans fru är lite grinig....älskar dig!

Helgen har varit som en bergochdalbana. Det var strålande fint väder, så vi passade på att vara ute och försöka röja undan den mesta snön, för nu får det vara nog med snö ansåg vi och många andra höll med oss :) På fredagskvällen fick vi middagsgäster, två gräsänklingar som kom förbi och käkade, väldigt trevligt. På lördagen var vi själva bortbjudna till svärfar som fyllde år i söndags. Mycket god mat och full rulle på barnen gjorde att vi trötta traskade hemåt och sedan somnade gott i soffan.
I söndags fick vi det tråkiga beskedet att Andreas farmor tyvärr gått bort under morgonen. Det kom väldigt oväntat och plöstligt och känns väldigt sorgligt. Pontus hade väldigt svårt att förstå varför hans mamma och pappa helt plöstligt blev ledsna och tillbakadragna och det var komplicerat att förklara en sådan sak för en 4:a åring när man inte själv kan förstå.
På kvällen skulle vi sedan vidare till min syster och också hon fyllde år, samma dag som svärfar. Jag och Pontus åkte dit själva och blev bjudna på god köttfärssoppa, glass och rockyroad. På vägen dit åkte vi frbi vårt gamla hus och Pontus meddelade att han tyckte det var mycket roligare där, för lekplatsen var så kul. Jag förklarade lite fint att om vi bott kvar där så hade vi nog inte haft tid att leka med honom lika mycket som vi har nu, för det var så mycket grejer som behövde fixas och lagas, och det kändes så skönt att sedan kunna åka hem till vårt nya hus, som inte alls har samma renoveringsbehov :)

Igår var det sjukhusbesök för Pontus och det såg bra ut, dock måste vi bli mycket bättre på sjukgymnastiken, så nu ska vi verkligen fokusera på det. Kanske blir lättare nu när våren kommer och man kan springa och leka ute på ett annat sätt. På kvällen var jag och Andreas på en samtalsgrupp (även den på sjukhuset) för föräldrar som har barn med PDC och CF. Det var verkligen trevligt och det kändes skönt att få prata med folk som är i samma situation, utan att man gräver ner sig helt i en  sjukdom, vilket jag var rädd för skulle hända under ett sådant möte.

Nu är det vår på riktigt iallafall:

Idag har vi fördrivit tiden med att shoppa loss, både på Allum och en sväng på IKEA. Man har tur när man ska äta lunch och det visar sig att det vi helst ville äta har sänkts till 16 kronor just precis nu, det blev en billig lunch med andra ord, 53 kronor för oss alla tre. Vi började dagen på kappahl där vi hade VIP-rea, 30% på hela köpet, vilket gör mig lite köpgalen, sedan vidare och tanka upp busskortet, justera glasögonen, en snabbis in till Pontus tandläkare, där vi räknade tänder och penslade bananlack. Sedan, till Pontus förtjusning for vi ut till IKEA och småshoppade litegrann. Nu sover båda barnen i bilen och det kanske är lika bra, för i eftermiddag är det dags för simskola och ska de orka med den, så är det bäst att vara utvilade.

Har dörren lite på glänt för att höra om de vaknar och det är ett härligt fågelkvitter som sipprar in genom dörren, det känns att det är vår i luften. Vill så gärna börja planera om i krukorna på utsidan, men får nog vänta ett tag tills snön är garanterat borta och inte tänker återvända.

Förra veckan var vi i Hundfjället i Sälen och åkte skidor tillsammans med kusinerna, farmor och farfar. Det var en underbar vecka med mycket sol, men även en hel del blåst, vilket gjorde våra kinder härligt röda efter några åk i backarna. Första dagen var både jag och Andreas nära att ge upp efter ett åk med Pontus, men sedan utvecklades han enormt över natten och han lärde sig helt själv att svänga och bromsa utan problem.



Vi kunde sedan njuta av att få fräsa på lite, eftersom Pontus åkte såpass bra själv nedför backen före oss. Tyvärr var farmor sjuk hela veckan, och även farfar hade lite problem med sina axlar, så de var superbra att ha som barnvakter. Pontus njöt i fulla drag när han fick ha mamma och pappa för sig själv och åka hela dagarna och Moa njöt av att gå på långpromenader tillsammans med farfar. En annan favvosysselsättning var att springa i korridorerna, så fort dörren öppnades så var hon snabb som en vessla och kutade ut och sprang. Det är ändå fascinerande hur snabbt barn lär sig att åka skidor. Även om det går ett år emellan gångerna, så sitter känslan kvar och de utvecklas efter bara några få åk, fantastiskt!



Veckan avslutades med ett besök av Lisebergskaninerna, vilket gjorde att man nästan kände sig som hemma. Det var ju stockholmsveckan (deras sportlov) denna vecka, så när vi kom ut i backen och fick se en giganstisk kaninluftballong, så hör vi hur ett barn bakom oss utbrister på bred stockholmska: "Titta, titta, där är ju Gröna Lund!" Vilken verklighetsuppfattning :)




Direkt när vi kom hem på kvällen efter flera timmar i bilen, så begav jag mig av på jobbfest hemma hos en f.d kollega. Mycket god mat och väldigt trevligt sällskap, vilket resulterade i en sen kväll. Var inte hemma förrän 03.00 och då var jag superpigg och satte mig att läsa veckoransonen med post. Klockan 04.00 kom jag på att mina barn inte längre sover till 9 på morgonen, utan hellre till 06.30 eller så, så ville jag ha nåra timmars sömn så skulle jag nog passa på.

Veckan som gått har det varit jobb och kvällsmöten, så jag känner mig helt slut. Det hela blir ju inte bättre av en konflikt som urartat på jobbet, men nu ska det bli skönt med lite föräldraledighet tillsammans med mina underbara barn. Idag jobbade jag sent och Andreas var på Pontus förskola och jobbade så det var en härlig syn att se när hela familjen + mormor+ gammelmormor kom knallandes hem från Pontus förskola, där de som inte varit där och arbetet, bara varit och hälsat på medan de passade Moa. Vilka underbara föräldrar vi har som alltid ställer upp...
I helgen blir det kalas X2, syster och svärfar och eftersom mars är den mest kalasrika månaden i vår släkt, så är detta bara början.

Imorgon blir det tandläkarbesök för Pontus, ska bli spännande. Han brukar klara det galant, men kan nog bli svårare att få Moa att vara still och inte riva i alla lådor :)

Tema kärlek:

"Min lilla gosiga mamma, som är asabäst....mmm....du är asabäst!"

Hmm....apropå vadå? Ingen aning, helt plötsligt när vi precis hade inhalerat (eller inte vi, utan Pontus såklart, men vi talar ofta om VI när vi...nu kom det igen, när HAN ska ta sin medicin eller inhalera, vet egentligen inte varför, men det låter kanske trevligare). Just nu bjussar han på positiva kommentarer i allra högsta grad, så det är bäst att passa på att insupa vartenda ord.

Kvällsmöte för mig igår kväll, bara hem och säga hej till familjen och sedan iväg, samma sak ikväll fast då var det maken tur att åka iväg, så tyvärr har vi knappt hunnit pratas vid de senaste dagarna, men det får vi ta igen i helgen.

Hade mitt första lönesamtal idag, lite nervöst var det allt, men det gick superbra och precis som jag ville, så jag är helnöjd. Dock genererar det tyvärr inte så mycket pengar i år, men det känns ändå skönt att få sätta ord på det man gör och få veta vad chefen tycker. Tog sedan en promenad hem från jobbet i snön som yrde, samtidigt som jag försökte ringa en vän som jag saknar.

Nej, det är inte för att det är den 14 februari som detta inlägg heter som det gör. Denna dag har nämligen gått obemärkt förbi allt vad gäller kärlek, eller nästan iallafall...vi har det mycket kärleksfullt i vår familj just nu ändå oavsett vilken dag det är eller inte är.

Mysfredag i soffan, Pontus bästa dag på hela veckan, nu var det räkor som stod på menyn och precis innan så tog 3/4 delar av familjen ett härligt fredagsbad i badkaret, någonting som min svärfar saknar något oerhört och typiskt att han kommer på besök precis när vi kliver ur badet (detta för andra gången sedan vi flyttade hit till deras badkarshus). Vi började för övrigt att fundera på om vi inte skulle ge bort ett fredagsbad till honom, inklusive allt. Bubblor, levande ljus, whisky, veckans tidningsskörd och så förstås våra två barn, för det är ju nästan så som våra bad ser ut, om man tar bort tidningarna och whiskyn och ersätter det med salta pinnar och leksaker. Jaja, lång väg för att komma till sak: KÄRLEK!

Pontus lägger huvudet i mitt knä och säger: Mamma, du är min kärlek!
Hmmm....vad vill han nu? "Åh, vad mysigt, men du, vad är kärlek då?"
"Det vet jag inte!, säger Pontus.
"Det är när man tycker om någon", säger jag.
"Aha, då är du min kärlek, tycker du om mig?"
"Jadå!"
"Då är jag din kärlek. Tycker du om pappa då?"
"Jorå"
"Då är du kärlek till honom och om Moa tycker om mig, så är jag kärlek till henne!"

Smart kille det där....

I lördags var det dags för barnkalas, med allt som hör till. Så Pontus var så trött när vi kom hem att han somnade i soffan och vi fick lägga honom utan middag, för han bara fortsatte att sova när vi väckte honom. Han var desto hungrigare idag till frukost, men det gjorde ont i moders hjärtat att gå och lägga honom utan mat....kändes som en dålig parodi av "Vildingarnas land".
Idag var det Moas tur att vakna snortidigt, så jag passade på att baka bröd och pizzabullar på morgonen, när klockan var 9.00 så var jag klar och det kändes som halva dagen gått. Sedan bar det av till Hoppas o Skuttis och på eftermiddagen tog vi en promenad ner till K-rauta. Tappra Pontus gick nästan hela vägen, för det var bara vissa delar som var pulkavänliga tyvärr.

Jorå, här händer det grejer. I tisdags tog vi en sväng förbi Allum och eftersom vi precis fått rabattkuponger till Max, så var det ju omöjligt att hålla sig därifrån. Moa smaskade på som bara den av sina pommes som vi slickat av saltet på, för hon är ju faktiskt inte 1 år riktigt än, bara några ynka dagar kvar...och vi har inte hållt på detta alls hårt dessvärre, men lite får man nog se upp med iallafall. Rätt var det är så ser jag hur hon börjar att doppa sin pommes i ketchupen, precis som vi alltid gör och tillslut så drara hon till sig ketchupburken och doppar, doppar, doppar och sedan trycker hon in hela burken i munnen och ler glatt. Jorå, så nu kan hon detta.

Andreas införskaffade sig ett wii häromdagen och Pontus är fantasikt duktig, så vi spelade lite idag efter pulkaåkningen (det var skamligt fint väder, men tyvärr mäktar Moa bara med en stund ute). Han stod och slog som bäst när Moa får tag i en fjärrkontroll och börjar fäktas omkring sig hon också, så nu är det undanläggning av alla attribut som kan komma tänkas användas som en kontroll, för hon lär sig så supersnabbt.

Pontus när jag nattade honom: "Mamma, godnatt, jag älskar dig...men du, nu är du ju sådär varm som du ska vara. Är jag det också?"

Näe...lite wii kanske...jag hatar att jag blir så bereonde av sånt där, men alla andra uppdrag får dessvärre vänta till nyheten har lagt sig!

Mamma: "Är det igår idag?". Nja, idag är idag och igår är igår. Ungefär samma som "får får får, näe...får får lamm".

Pontus sätt att veta vad dte är för dag, går till så att han sjunger alla dagarna och vips så vet man ju vilken dag som kommer efter en annan. Superbra. Enda kruxet just nu är att vi vuxna gärna tar i lite och säger att någonting händer om två veckor, men oups, det kanske är någonting annat som händer om två och en halv vecka, men då är vi slarviga och säger att det är om två veckor det också och då blir det kaos. Samma saker kan väl inte hända samtidigt om TVÅ veckor?! Måste bättra mig!

Han är ändå lite av ett geni, inte ens fyra år och kan redan höger och vänster (vad det verkar som), det kan ju inte ens jag utan bil eller klocka....

Igår fyllde maken min 32 år. Vi brukar normalt inte fira våra födelsedagar så mycket, men i och med att Pontus tycker kalas är himla skoj, så blev det lite firande ändå. Pontus önskade en vaniljkaka, så det gjorde jag en under dagen. Efter att vi stressat iväg upp till öppna förskolan för att gympa litegrann. Vaknade 8.15 och gympan började 9. Det var några snabba tuggor youghurt och sedan fort som sjutton upp till Öjersjö. Andreas favvorätt är fläsk med löksås, så jag förberedde det med att skala potatis, morötter och skära löken. När han kom hem blev han satt att laga maten själv, för jag skulle på kvällsmöte med jobbet. Han konstaterade då även att jag dragit ur alla orena lakan ur sängen (så han fick bädda rent), slängt in en tvätt (som han fick hänga), så allt grovjobb var lämnat åt födelsedagsbarnet :( Pontus och Moa hjälptes åt att blåsa ballonger, så det blev riktigt festfint iallafall.

Nu stundar snart 1:års kalaset också...spännande. Moas största nöje just nu är att gå omkring här hemma med sin minikånken på ryggen. Lättroad tjej!



I lördags blev det snöbygge och pulkaåkning. Vallarna (som jag tror kommer ligga kvar till midsommar) är hur härliga som helst att bygga snökojor i, bara ta fram spaden och hugga, så blir det supermysigt.

Snö, snö, snö...nu snöare det mer eller mindre varje natt och det är egentligen underbart, men lite surt att jag inte kan ta cykeln till jobbet. Nu har det blivit promenader till och från jobbet istället, mycket härliga 35-40 minuter i fins vinterlandskap. Idag fick jag för mig att jag skulle vara min egen stegräknare så jag räknade alla steg och fick fram 4500 steg. Lite surt eftersom man ska gå minst 10000 steg per dag, så i pulkabacken på jobbet blev det några steg också för att kompensera upp det hela. Kanske trots allt att en riktig stegräknare hade gett bättre resultat.

Efter en idé som våra eminenta gäster upplyste oss om i lördags, fick vi för oss att vi skulle ta en båt ut i Skärgården igår för att se när båten plöjer sig fram genom isen. Tänk, det är inte varje år som havet fryser till is, så det är faktiskt en mäktig känsla och något man ska passa på att uppleva när det väl går.



Vi bestämde oss vid frukosten och sedan rusade jag o Pontus iväg på Hoppis o Skuttis, där vi tog god tid på oss, duschade länge, snackade med en simskolekompis mamma och bara njöt. När vi väl kom hem så rusade min man ut genom dörren och frågade vart jag hade min telefon. "Avstängd i fickan", blev mitt svar! Han meddelade då i all panik att båten går snart, du har 10 minuter på dig att äta lunch och göra dig iordning. Oups, men, okej. Det gick bra, jag klarade mig på en kvart faktiskt. Till saken hörde att ett par vänner hört av sig och ville följa med, så vi kunde ju inte låta dem vänta och nästa båt gick inte förrän efter två timmar.



Vi kom iallafall fram till Saltholmen och halvsprang mot färjeläget där Ylva väntade. Det var en fräck upplevelse och Pontus tyckte det var lattjo att åka båt. Väl framme vis Styrsö-Bratten valde vi att gå mot Donsö, så vi fick gå längs med vattnet, för där var det ju härligt friska vindar (och SVINKALLT). Vi gick över bron till Donsö och Pontus gick hela vägen och fick bara sitta på axlarna den absolut sista biten på Donsö fram till ett söndagsöppet café. Där var det full rulle och tyvärr ingen mat som vi förväntat oss, utan sockerkickarna blev solklara när vi vräkte i oss semlor och kakor. Eftersom båten tillbaka inte gick förrän efter 2 timmar, så tog vi god tid på oss, för ingen kände så mycket för att ge sig ut i snålblåsten igen. När vi gick ut för att gå till färjan så hade det börjat att snöa och det kändes supermysigt att gå där i snön på en ö och känna den totala friheten. Väl framme i bilen så somnade båda barnen och sedan var det lögn i h-vete att få dem att somna igen på kvällen. Pontus lyckades somna mellan oss när klockan blev 23.00 och Moa kämpade vi med i två timmar. Det blev ingen mysig filmkväll som vi tänkt, utan istället fokuserade vi på att betala räkningar och fixa andra pappersgrejer.