Det är inte klokt. I morse när jag vaknade var han borta, jorå, han hade åkt till jobbet, vilket jag var väl medveten om. Klockan 15.40 kom han hem, tillsammans med min syster (tänk inga sådan tankar nu, för det var jag som sett till att det skulle vara på det viset), för att klockan 15.50 ta med sig Pontus och min syster till simskolan (nej, hon behöver inte lära sig att simma, hon var med som publik, eftersom hon egentligen skulle passat Moa, men Moa var ju sjuk så jag fick komma sent till min planering). De kom hem, utan min syster, (hon skulle på möte också...vad är det med torsdagar och möten egentligen) klockan 17.30 och då stod fisksoppan på spisen och puttrade åt dem. Jag satte mig i bilen 17.32 och åkte till mitt jobb och kvällplaneringen som väntade där. Jag kom hem 19.45 och Andreas åkte 19.50, efter en snabb överlämning av Pontus som precis skulle nattas. Han åkte då för att jobba över på sitt jobb där de har en restaurang som måste bli klar. Nu sitter jag här klockan 21.08 och har knappt sett honom på hela dagen....och då tänker jag på alla dessa människor som har det så var och varannan dag. Jag är ju bara för bortskämd, som tycker att dethär är knäppt!




Här vet jag iallafall vart jag har honom...i klorna på fröken krok :)