Sjuk

Näe, nu har jag varit dålig i över en vecka och trisstessen börjar göra sig påmind ordentligt. Jag har sett husets alla väggar nu, det räcker. Började när vi kom hem ifrån Dalsland efter förra helgen långa ledighet som kantades av sol och värme. Vi åkte ut med båten till en härlig liten ö i Stora Lee och badade för första gången i år, vilket måste vara rekord eftersom man annars inte brukar kunna bada i denna kalla sjö ens på högsommaren. En dag tog vi kanoten och paddlade i Norge en sväng. Vi åt lunch som vi lagade på stormkök - sill och potatis och njöt av en härlig dag med bara familjen.
 Iallafall, jag började hosta lite smått när vi kom hem, men tänkte att det går säkert över. Näe då, det bara eskalerade och på onsdagen fick jag gå hem tidigare ifrån jobbet och insåg då att jag hade feber. Jag låg helt spak till sängs till på lördag morgon, då jag testade att ta en dusch och sedan stapplade jag mig iväg på ett dop/bröllop, men jag satt ner hela tiden och mådde inte alls bra. Söndagen kändes också som att jag orkade litegrann, men sedan på kvällen kom febern igen. Jag ringde då läkaren på måndagen och det visade sig att sänkan var lite hög, men inte tillräckligt, så det blev hostmedicin och sjukskrivning tills på fredag. Nu känner jag att hostan ger med sig litelitegrann, men istället börjar jag få ont i halsen. Jag har haft träningsvärk i magen pga. allt hostande och en väldigt omtänksam liten dotter som kommer med vatten och vill att jag skall spotta ut mitt slem i hennes hand, precis som vi gör med Pontus när han övar på sina spottprov.

Jag har precis skrivit ihop en text till RFCF-s tidning om min upplevelse av detta med hostan, för det slår mig att detta är vardagsmat för Pontus, medan en annan faller ihop totalt. Jag vet att mitt virus kommer att lämna kroppen, även om jag har svårt att tro det just nu, men Pontus kommer ju alltid att få leva med sin hosta och han kanske ständigt går omkring med träningsvärk i magen :)

Nu börjar iallafall orken att hitta tillbaka, för jag har varit så slö så jag har verkligen inte orkat någonting, vilket gör mig frustrerad, när jag har så mycket som brinner inom mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marmin

VARJE DAG SKER SMÅ UNDER - men så lätt det är att ta dem för givet!

RSS 2.0