Igår var det dags för Moa att sövas ner och göra en bronkoskopi för att ta prover och se om hon också har PCD, precis som Pontus. Vi skrev in oss på sjukhuset på tisdag eftermiddag och efter några timmar fick vi äntligen komma hem, Andreas med en bedövad hand, jag med ett bandage om handen och Moa med en PCK (heter det så?), ett flygplan kallar vi det i vår familj :) Moa skötte sig fantastiskt och sedan var det dags för henne att svälta. Ingen mat på hela natten, inte så konstigt iochförsig, senast vi fixade nattamat var nog på vårt bröllop för 3 år sedan och ingen dryck efter klockan 6 på morgonen. Vi hade turen att få andra operationstiden, så vi befann oss på sjukhuset redan klockan 7.45, men som vanligt så blev det försenat ordentligt pga. andra akuta fall som självklart ska gå före. Klockan 11.45 kom vi äntligen upp på operation och vi såg sedan fram emot att få äta en liten lunch tillsammans och sedan vila lite, jag och min man. Det hela skulle ta ca 1,5 timme, men ibland lite längre. När vi ätit vår lunch och lagt oss tillrätta, Andreas i en soffa och jag i en puff på golvet, så kom en sköterska och meddelade att Moa låg på uppvaket. Snacka chockade, första gången någonsin som någonting inte har tagit lång tid på ett sjukhus. Vi åkte upp och MoaGoa låg där så gott, hostade lite och fortsatte att sova i ca 30 minuter, hon är snabb den tjejen. Sedan ville hon inte alls vara stilla utan gärna upp och gå på ett par ben som inte riktigt bar, men hon gav sig inte. Nere på avdelningen fick hon träffa två underbara clowner som spexade bara för henne. Hon njöt i fulla drag och charmade dem lika mycket som de charmade oss :)

Full rulle, en glass som slank ner fort som sjutton och sedan massor med mat och dricka....stackarn hade inte fått i sig någonting på så länge, men det tog hon igen med råge. När klockan blev runt 15 fick vi äntligen åka hem och läkaren meddelade att det såg rent och fint ut i lungorna, men att vi får vänta i en månad för att få de exakta svaren angående PCD. Oavsett om hon har det eller inte, så känns det skönt att det är rent i lungorna iallafall.

Pontus har aldrig klagat eller krånglat när vi varit på sjukhus med honom, det har liksom blivit lite av en vana. Moa däremot skriker så fort någon ska väga eller mäta henne, så detta har nog varit nyttigt för henne ändå och hon var tapper och tålmodig på sitt eget lilla sätt. mest nöjd var hon nog att få ha ensamrätt på sin mamma och pappa under några dagar och Pontus njöt av att få vara tillsammans med farfar en stund själv och bli lämnad först och ensam, utan en syrra som skriker på förskolan.

Igår låg även en ny upplaga av tidningen CF-bladet i brevlådan, med mig som skribent igen.
http://rfcf.se/res/CFbladet/cfbladetnr32010.pdf 
Dock finns inte hela artikeln med, men gå med i RfCf för 200 kronor/år så får du tidningen hemskickad 4 gånger om året.

Idag fyller världens bästa mormor 80 år!
Supergrattis!


Gp 20/8-10

Jippi, idag firar vi 3-årig bröllopsdag!

Har fått så otroligt många kommentarer och hälsningar angående mitt inlägg om artikeln i RfCf´s tidning CF-bladet, vilket är väldigt kul! Tänkte bara en en gång meddela att man gärna får göra som mina föräldrar och bli stödmedlem i förbundet. Det kostar 200 kronor per år och då får man hem CF-bladet 4 gånger per år, det är ju deffinitivt värt om inte annat att få läsa mina artiklar :) Samtidigt som man ju faktiskt stödjer forskningen kring PCD, vilket är en sjukdom som lätt glöms av bland alla andra hemskheter som finns. www.rfcf.se


Igår var mina föräldrar och min mormor här och åt middag, grillat (någon som blir förvånad? Min make gör inget annat än å grillar just nu!) Trevligt att träffas, för det blir tyvärr inte alltför ofta nu när man har fullt upp med sitt eget. Som kungen så fint sa på prinsessbröllopet i helgen att det ju faktiskt är med lite smärta som man gifter bort sin dotter för nu får ju hon en egen, ny familj också. Apropå bröllopet så gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle. Jag har inte hängt med över huvudtaget i alla turer kring bröllopet, men i lördags så var vädret lite taskigt, Pontus var ute och lekte med grannbarnen, Andreas la klinkers och Moa var ganska nöjd med livet och med att leka stillsamma lekar med mig på golvet, så jag satt framför TV´n från 12.30 - 24:30, konstant följandes detta bröllop. Jag smet iväg en kvart för att handla pizza, men annars så satt jag och Moa där och njööööt. Underbart....skulle gärna gifta mig igen, dock med samme man (ja alltså inte prins Daniel utan min egen prins såklart), men bara för att få uppleva denna härliga känsla!

Nu är hela familjen borta hos kusinerna och fixar i deras nya kök, så jag ska passa på att måla litegrann, när man äntligen har lite tid helt själv! Föresten så är nu alla klinkers lagda, bara fogning, lister och liiiite målning kvar, samt garderoben, sedan kan vi flytta in i hallen - JIPPI!