Helgen kantades av sommarvärme, trots att vi precis klivit in i oktober. Vi var i en stuga utan el och rinnande vatten, mitt i Landvetter skogarna och planerade upp scoutterminen, umgicks och åt gott. Började med att sitta utomhus i solen, samtidigt som vi gjorde äppelkräm på en gasolspis.




Sedan blev det en härlig promenad där Moa vägrade att sitta i vagnen utan gick hela sträckan själv.
Pontus hittade en trädsvamp som såg ut som Tysklands flagga som han bara måste ta kort på :)


På kvällen körde vi olika tapas, avslutade med morotskaka och planering.

Söndagen bar det iväg upp mot Råhult där flera av våra scouter med familjer mötte upp för en familjeutflykt med eldning och lek. Kycklingwok och krabbelurer stod på menyn denna härliga höstdag och rökdoften som spred sig i huset när vi kom hem minner om en härlig helg.

Igår damp CF-bladet ner i brevlådan och visst, jag har sett mina artiklar där några gånger förut, men aldrig förr har min bild fått pryda omslaget. Både Pontus och Moa blev glatt överraskade när de fick se ett foto av Pontus på framsidan av en tidning. Fick ett sms av min mamma, som skrev att hon var en stolt mamma och mormor, jag instämmer med det första i meningen, för mormor hoppas jag dröjer en stund till innan jag blir. Troligtvis blir jag dessutom farmor först :)
 

Själva artikeln handlar om när jag själv låg sjuk och insåg att det som jag upplevde som ett helvete, faktiskt är Pontus vardag. Finns att läsa på riksförbundet för Cystisk Fibros hemsida, eller via länken: http://rfcf.se/res/CFbladet/cfbladetnr32011.pdf

Fick i veckan veta att de nu slutat att göra badproppar för öronen på Östra sjukhuset och numera hänvisar till privatvården, vilket kostar 550 kronor per gång. Östra tog enbart 150 kronor, vilket kändes helt okej med tanke på att Pontus verkligen behöver dessa och att inte låta honom bada vore det största hånet någonsin. Han simmar en hel bassänglängd själv nu under vattnet och vet precis hur han skall göra för att gå upp och andas. Han åker de läskigaste rutschkanorna och älskar verkligen att vara i vatten. Näe...öronproppar är en självklarhet att han skall ha och det är egentligen ingen ekonomisk fråga utan mera principen. Vi har gratis sjukvård för barn och med en kronisk sjukdom som redan kräver en massa extra, så borde man ju inte bli hänvisad till en privat sektor. Jag fick iallafall ett glädjande besked att de på östra har kvar lite massa, så vi blev inbokade i fredags för att få göra en sista omgång med proppar. Tyvärr blev det inställt då hon som skulle göra dem blev sjuk, men en ny tid är bokad och som tur var hann de få tag i oss innan vi åkte dit på morgonen, så fredagen blev istället ägnad åt handling och lekplatsbesök tillsammans med T, P, A, H. På kvällen kom min syster och hennes pojkvän förbi och åt fredagsmiddag (Tacos) tillsammans med oss, mycket trevligt.

Idag har vi gjort allting som vi aldrig hinner annars och bockat av många punkter på vår "attgöralista". Bilen har blivit tvättad, så imorgon skall den få sig en vaxomgång. Skönt att bara vara hemma hela helgen utan måsten. Idga passade vi på att göra fondue, så smaskigt och Pontus passade på att exprimentera med vad som gick att fonduea och inte.

Det blev en härlig helg på landet istället för allt annat som var inbokat. Vi kände att familjen behövde lugn och ro, så helt impulsivt ändrade vi våra planer i torsdags kväll och fick många sköna timmar i svamp - och lingonskogarna. Vedeldad badtunna hanns med på kvällen och även ett parti 10.000.
Raka vägen till Morjhult i söndags för att fira minsta kusinen som fyllt 7 år, som vanligt god mat, kakor och tårta.

Ikväll kommer Linas matkasse hem till oss. Fick ett väldigt bra erbjudande som vi tänkte testa, fast egentligen tycker jag väldigt mycket om att handla själv, så troligtvis blir detta en engångsgrej mest för att ha prövat på det. 

Gick upp 5.30 idag för att hinna göra mitt morgonpass och känner redan nu att jag måste satsa på en kvällspromenad också, vill så gärna hinna med mer än vad tiden räcker till. Tråkigt nu när mörkret lägger sig så tidigt, lusten att gå ut och gå blir som bortblåst och rädslan för att gå ensam i mörket blir större. 

I torsdags gick kosan till Danmark och Lalandia i Rödby. Vi, tillsammans med stora delar av Andreas släkt åkte ner, så vi var 16 personer som delade på två stora hus strax intill havet. Andreas dumpade mig och barnen vid Monkey Tonkey Land för att själa följa med de andra till Tyskland och handla lite förnödenheter. Barnen och jag passade på att leka i flera timmar. Vi hade strålande sol och varmt under största delen av helgen, men tyvärr var det både geting och mygginvasion, så det var tufft att sitta ute och äta.

Vi startade varje dag med en långpromenad längs med stranden och sedan var det bad för hela slanten. Moa fick mig att åka en lite läskig vattenrutschbana, hon har inga hämningar när det gäller saker som går fort. Pontus och kusinen for fram i varenda rutschbana och på kvällarna var det fyra mycket trötta barn som somnade gott efter allt plaskande.

Jag och min svägerska tog en chansning och gick på en "Saunagus", ordet Sauna förstod vi, men sedan var det mera oklart. Vi satte oss i bastun och en vältränad kille kom in och låste dörren och meddelade att våra kroppar nu skulle få en chock - oups! Han hettade upp bastun med mycket vatten och olja på aggregatet och sedanformade han en handduk som en fallskärm som han slog emot oss så värmen kom som en attack emot en. Sedan skulle man snabbt ner i en kall pool och därefter göra om samma procedur igen, fast nu hälldes hela spannen med vatten över aggregatet. Det blev tokvarmt och svetten lackade. Näsorna rann eftersom man fick en liten förkylning när det varma mötte det kalla. Detta höll på i ca 10 minuter och efteråt skulle man blivit av med ca 400 kalorier, samt mycket döda hudceller. Vi kände oss som två helt nya människor när vi kom ut och framförallt lite smäckrare :) En upplevelse för både kropp och själ som jag gärna gör om igen!

På lördagseftermiddagen spelade vi bowling allihop och jag vet inte om det är ett bra betyg att hamna på samma poäng som sin dotter på 2,5 år, men kul hade vi iallafall.

Under helgen fick stegräknaren jobba på ordentligt, jag maxade 16000 steg en dag, vilket jag är väldigt nöjd med och nu börjar min träning att bli en vana mer än ett måste, vilket gör att jag känner mig piggare och mera tillfreds med mig själv än vad jag gjorde tidigare, så härligt!

I veckan drog scoutterminen igång igen, så nu är det full rulle. Mycket som skall fixas och framförallt väldigt roligt att vi har en välfungerande Bäverscoutavdelning med 6-7 åringar som verkar gilla det vi gör. Känns kul att min idé med så pass unga barn har fungerat bra och att vi nu är på banan igen med över 100 medlemmar. www.gbgscout.se/porthalla I januari fyller dessutom kåren 50 år, så även därför känns det bra att vi kommit upp ur svackan som var och nu kan se framåt med en bred bas av bävrar och spårare att stå på.

Min mormor fyllde år härom veckan och jag hade stenkoll på detta. Dock tycker jag att födelsedagar är lite överreklamerade och firar oftast inte mig själv så mycket, men ett telefonsamtal kan man ju alltid kosta på sig. Jag tänkte ringa, men det föll bort, dagen efter tänkte jag också ringa, men klockan blev för mycket. Tja, så höll det på i en vecka och när jag tillslut hittade tiden och tillfället var rätt så gick det som smort, jag bad om ursäkt och berättade hur pinsamt det var och hon svarade att hon ju nästan aldrig är hemma ändå, så det gör ingenting.
Så vad lärde jag mig av detta? Jo, ring första gången, då blir det rätt. Utom idag då, när jag och min familj glada i hågen ringde en av mina bästa vänner som fyller 29 år IDAG, trodde vi ja. Vi ringde och sjöng och Moa höll takten genom att trumma på bordet, Pontus skötte hurra ropen och det lät faktiskt ganska bra. Jag frågade om dagen varit bra och hon svarade att den varit bra, men att även gårdagen varit det, för det var då jag fyllde år.... PINSAMT! Jag har varit helt säker i flera månader på att dte var idag, den sista dagen i månaden och har inte ens känt att jag har behövt kolla det en extra gång, vilket jag gör ganska ofta annars för att vara helt säker, men nu var jag ju helt säker... Jaja, nu är det gjort än en gång och jag skäms, det värsta av allt är att jag inte ens har någonting att skylla på. Trots att gårdagen var fullspäckad, jobb från 7.00 sedan snabbt hämta barnen, göra mellanmål iväg på 3 timmars HLR-utbildning, hem klockan 20.00. Ingen i familjen sover....stämpla kuvert, sätta på frimärken, gå en promenad för att posta breven och sedan läggning runt 22.00. Det gick i ett jag lovar, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå inte hade tänkt ringa någon denna dag!

J, glöm inte att jag tycker om dig och hoppas att det är ömsesidigt trots att jag är så klantig!

Idag har vi flängt runt en massa jag och mina barn. Fixat och donat inför de lekar som vi skall ha på T´s 30-års fest. Eftersom vi bara skulle åka bil och hänga i affärer så slängde jag på mig ett gammalt linne och barnen fick själva välja vad de skulle ha på sig. När vår tur närmade sig sitt slut så åkte vi förbi biblioteket för att låna en kapitelbok till Pontus. Strax efter att vi kommit in på biblioteket så kom en kvinna fram till oss och frågade om i kunde tänkta oss att fotograferas som en familj när vi läser böcker. Tja, jag kollade snabbt över oss och insåg att vi inte alls var särskilt stylade och snygga (vilket vi i och för sig sällan är), utan såg väldigt vardagliga ut, men hon sa att vi var fint solbrända och att vi skulle fungera perfekt, bara det var mina egna barn. Sagt och gjort, en fotograf kom och fotade oss när vi satt i soffan och läste om Prinsessor som hade kalas. En supertrevlig tjej som fick barnen att både titta in i kameran och inte, genom att berätta om det lilla gröna trollet som bodde i kameran. Nu tror Moa att det bor ett troll i vår kamera också :) Dessa foton skall sedan hängas på stora våder i biblioteket för att skildra alla olika former av besökare. Så snart är man ännu mera kändis. Jag har ju varit med i Partille tidningen någon gång och Pontus är ju med i CF-bladet ibland, och nu kan vi kanske snart stoltsera med att hänga i biblioteket också...

I söndags hade vi en superhärlig dag tillsammans med farmor, farfar och kusinerna med familj på Liseberg. Vi åkte som dårar och Pontus har ingående berättat för alla om hur blöta alla blev i Kållerado, som gästades av oss ungefär 7 gånger. Moa fick ett armband som intygade att hon var 90 cm, PRECIS! Hon var överlycklig över att kunna åka mycket mer än gången innan. Förra helgen var barnen med mormor och morfar på Nordens Ark, vilket det pratats en hel del om och nu leker Moa att hon åker "husmang till Noden Ak". Den här sommaren har verkligen kantats av upplevelser!

På kvällarna har vi passat på att leka brevbärare precis som förra året då alla utskick från Porthälla Scoutkår skall ut till 6-11åringar i kommunen. Vissa områden fattar jag inte hur brevbärarna klarar av, jämna och ojämna nummer i en salig blandning, men Pontus är fantastisk på att hitta alla nummer.

Idag hämtade jag barnen med cykel, men usch vilket regnoväder som överraskade oss halvägs hem. Slängde upp Pontus på min sadel (Moa satt redan i stolen) och småsprang hem medan stora regndroppar blötte ner oss ordentligt. Tur att Andreas redan hunnit hem och kunde hjälpa oss av med allt blött, samt hade förberett mellanmål. 

Sedan åkte vi in till Kulturkalaset och såg en jättemysig utomhusteater med Mölndals teatergrupp "Svingelskogen". Verkligen sevärd om man tycker om barnteater :) Härligt också att kunna sjunga med i några av sångerna då en av Svingelskogsskivorna gått varm i vår bil i några år.

Igår kom Andreas bror och barnens kusiner på oväntat besök, så gjorde även våra "grannar" så när jag kom hem efter vår stängningsdag på Nääs fabriker var hela gatan full med folk som ville träffa oss. Det var mysigt och barnen lekte väldigt bra uppe i skogen. Folk är dåliga på att dyka upp oväntat, vilket vi uppskattar för då kan man släppa alla måsten för en stund och bara leva i nuet, något vi kämpar med och ändå känner att vi kommit ganska långt i, men det är svårt.

Sitter och funderar på roliga grenar till en femkamp på en 30-årsfest där det är många som inte känner varandra som skall ha kul tillsammans. Tips tas tacksamt emot!
 

Nu har vi äntligen testat på det....oerhört kul och barnvänligt. Dock blev lunchen vädligt försenad eftersom vi inte ville ge upp en cach som var svår att hitta. Perfekt sätt att fördriva en söndag när man är lite trött och bakis efter ett hejdundrande bröllop med god mat, mängder att dricka och mycket dans. Stort tack till I och B som ni befinner sig på varmare breddgrader. Min träning går förövrigt kanon, många steg, en del joggande hemma i vardagsrummet, lite cyklande och styrketräning varje dag. Jag känner mig fortfarande väldigt pigg och kan faktiskt längta lite efter att få röra på mig...någonting jag aldrig trodde jag skulle göra.

Med risk för att sätta igång en av alla diskussioner som jag haft inom etta äme tidigare så kan jag bara inte strunta i att citera min son. Detta inlägg kommer jag att dedikera till min kära svärfar, som är en av få jag känner som verkligen arbetat med att lära sig de olika begreppen inom barnomsorgens kluriga värld :) År 1998 bytte man från att kalla det som barnen befann sig på dagarna på från Daghem till Förskola. Ordet "dagis" har varit en förkortning på Daghem och numera används det ändå flitigt trots att det ju heter Förskola sedan 13 år tillbaka. När man sedan slutat i förskolan, så går man vidare till Förskoleklass. Många begrepp och lite rörigt, men i vår famij har vi valt att inte använda ordet "dagis" eftersom det inte finns någonting som heter så. Våra barn säger därför förskola och detta har vi även lyckats få folk i vår omgivning att förstå. Pontus har vid ett flertal tillfällen sett oerhört frågande ut när någon frågar om han haft det kul på dagis eller vad han har gjort på dagis. Vid några tillfällen har han sagt att "jag går inte på dagis, det heter förskola" och det är ingenting vi tragglat med honom utan för honom är det självklart. Häromdagen så kom iallafall den underbaraste kommentaren av dem alla: " När någon säger dagis, så blir jag så rysligt arg, det heter ju faktiskt förskola". Vem vill mucka med en sådan grabb?

Andreas kusin har lagt in lite härliga bilder på Moa på sin blogg: http://annasmyckeform.blogg.se/2011/july/fotoskolan-del-5.html Själv har jag varit extremt dålig på att uppdatera min, den mesta extratiden just nu går åt till att träna. Muskel- och yogaövningar på morgonen och en promenad på kvällen och jag måste faktiskt erkänna att jag känner mig mycket piggare hela dagen.

Igår åkte vi hem ifrån Dalsland och tog raka vägen till Delsjön där J, F och nytillskottet L väntade för att umgås och bada lite. Tyvärr glömde vi att låsa min och Pontus cykel som hängde fastsurrade på bilen, så när vi kom tillbaka efter två timmars trevligt samkväm insåg vi att någon tagit cyklarna. Mycket arga började vi att leta runtomkring oss eftersom en barncykel knappast kan komma någon till nytta. Vi hittade ingenting och beslutade oss för att åka hem. På vägen ner från badplatsen ser vi plötsligt en tonårig tjej som cyklar på PONTUS cykel. Andreas gjorde en tvärnit och vi gick fram och konfronterade henne. Hon blev vädligt förvånad och lite rädd och sa att hon hittat cykeln släng lite längre upp. Några andra tjejer kom också dit och tillslut trodde vi på vad de sa och Pontus blev väldigt glad över att få tillbaka cykeln. Min däremot trodde jag var helt körd, men vi tittade ändå runtomkring oss under hela vägen ner. Längst ner nästan vid spårvagnshållplatsen ser jag en cykel som ligger slängd i gräset och mycket riktigt där låg den (jag som redan hade börjat ställa in mig på vilken ny cykel jag skulle köpa). Någon har alltså "lånat" cykeln för att komma fort ner för backen. Tack för att du lämnade den hel, men fråga gärna nästa gång. Det tar hårt på en 5-åring att bli bestulen på sin favoritpryl som han använder dagligen, varför stjäla från ett barn? Det har satt djupa spår och min förhoppning är att Pontus när han blir stor ALDRIG kommer göra något liknande.

Ja, både jag och Andreas har tyckt att detta varit den bästa semestern vi haft. Inte pga väder och sånt utan tack vare vår familjekonstellation och all tid vi haft tillsammans. Båda barnen har varit väldigt mysiga mot varandra, Moa har lugnat ner sig betydligt och både hon och Pontus har njutit av att bara vara, ta dagen som den kommer och av att leka tillsammans med oss eller med varandra. Vi valde att inte ha några större planer utan for dit vi kände för just då, vilket resulterade i Gränna, med polkagrisar i mängder, Visingsö med remmalag och rökt fisk, Moa trampade i hästbajs vilket vi fått höra under hela semestern som en kul anekdot. Sedan vidare till Bergs slussar, Norrköping och Kolmården där barnen glatt tagit med sig minnen som: Zebran bajsa, Apan kissa, Elefanten bajsa, inte krama Bamse - bara vinka. En mysig lunch mitt i staden på Café Gubbens trädgård, superservice - en liten oas mitt i stan. Stockholm där vi hann med att bada i Mälaren, kolla in slottet, åka tunnelbana, Kaknästornet, en tur upp på Globens tak, Junibacken, Riddarholmskyrkan, Kungsholmen runt med båt, middag hos Andreas kusin A och hennes sambo J och förstås Gröna Lund där vi var en heldag fram tills de slängde ut oss. I Söderköping åt vi en glasslunch för 400 kronor, väldigt gott och fräckt stora glassuppläggingar och kollade slussarna. Sedan tog vi en tur till Sankt Annas skärgård där vi hyrde kajak och paddlade en kväll, nu står en egen höjt upp på önskelistan :) Efter mysiga dagar i skärgården begav vi oss till Västervik och sedan till Mariannelund där vi hälsade på hos Emil i Katthult och barnen i Bullerbyn. Hem snabbt och lämnade av husvagnen, sov i några timmar och sedan vidare till Tjörn med krabb- och makrillfiske, bad och familjemys och sedan avslutade vi med många dagar i Nössemark där det plockades hallon, svamp, åt gratis tunnbröd på Nössemarksdagarna, gungade och tillbringade tre heldagar ute på en udde i Stora Le med bad, bad, bad och sol. Moa som började semestern med att vara livrädd för vattnet hoppar nu i själv och plaskar och har jätteskoj, så roligt att se denna förvandling. Idag gick jag upp först av alla i familjen (ja, svärmor, det är verkligen kors i taket, vet inte vad som flög i mig) och bakade bröd och bullar, hängde tvätt och rensade ogräs. Sedan kom våra kära grannar hit på fika medan vi åt frukost ute på altanen, underbar morgon. Dock kom regnet några timmar senare mitt i trädgårdskötseln, så barnen tog av sig och sprang nakna med jag och Andreas tog på oss badshorts och tvättade altangolvet, inte ska vädret få förstöra våra planer. Mitt nya projekt är en stegräknare (inköpt idag på XXL, en väldigt kul affär för övrigt) och jag ska försöka uppdatera varje dag med hur många steg det blir, har ett mål med detta och lite annan träning som jag avslöjar i början av december.

Idag är det 4 år sedan vi sa ja till varandra och lovade evig kärlek! Solen skiner på oss idag, nu njuter vi. För 4 år sedan blev det lite regnstänk i brudslöjan, men det gjorde ingenting för tack vare alla nära o kära så hade vi en fantastisk dag som vi kan minnas när vi öppnar en flaska skumpa ikväll. Efter gårdagens besök på Delfinshow när vi frågade Pontus om vad han tyckte blev svaret, vilken tyckte du var snyggast? Av delfinerna eller, frågade vi. Nej, av de andra...jag tyckte hon i mitten. Pontus fokuserade således inte alls på de som hade huvudrollen, delfinerna, utan på de snygga djurskötarna!

Hörde en sån fin visa på radion igår, orden bara fastnade och när jag kom till jobbet så skrev jag ner dem för säkerhetsskull. Kommer dock inte ihåg vem som gjort den tyvärr.

"Om du kommer ut skall du får en del av världen, som du får ta hand om den stunden du är här. Bara titta uppåt om du är ruinerad, än så länge finns det ju gratis atmosfär". Tänkvärt på alla sätt!

Igår var en fantastisk dag, jag slutade lite tidigare, åkte hem och fixade fika och sedan åkte jag och barnen upp till nya badplatsen vid Kåsjön och njöt i solen. Under tiden skickade vi ett hånfullt sms till Andreas som toksvettades på ett kontor på Avenyn. Under tiden som vi badade fick jag ett sms om att J och F hade fått en dotter, så mysigt och roligt. Den här gången hade Pontus fel, för han hade tippat på en kille. Pontus konstaterade snabbt att nu får ju Moa två tjejkompisar och han bara en - vår granne. Är så glad för deras skull... Nu väntar vi bara på en nedkomst till i början av september, då blir det enligt Pontus en Arthur som kan leka med minimojerna.

På kvällen åkte vi hem till mina föräldrar och fikade, även min mormor och syster var där vilket var kul för vi träffas inte alltför ofta numer, trots att vi bor supernära varandra. Tråkigt, men tiden räcker väl inte riktigt till just nu.

...orkar jag stå på benen och göra någonting vettigt. Jag har fortfarande en makalös hosta som ibland resulterar i att en mängd slem kommer upp, men värst är det på natten när jag ligger ner, makens tips är att sova sittandes, men hur skönt är det?! Idag har jag och Pontus tagit oss till affären och det kändes som att vara pånyttfödd när jag gick där och strosade, inte länge sedan jag var där egentligen, men det brukar bli någon gång i veckan och u har det inte blivit av på två veckor, vilket kändes som en evighet. Låter kanske underligt att det är kul att gå på ICA Maxi, men för mig kändes det stort att orka. Nu vill jag bara tillbaka till jobbet också.

Moa hostar på hon också, något värre än mig och Pontus hade feber inatt, men ingenting på hela dagen idag så klarar han sig igenom denna natten blir det en sväng till förskolan imorgon för att fira midsommar, något han sett fram emot länge. Vår egen midsommar skall vi inte glömma att köpa sega råttor till för då ska det spottas råtta - Pontus favoritgrej på midsommar, han har stenhård koll så att vi inte missar godisaffären på torsdag.

Stort tack till alla som vara behjälpliga under min lilla sjukdomstid, alla bra böcker som min snälla mamma kom över med, just nu är det Buthler & Öhrlund som gäller, fantastiskt bra, (trots att Sarahs nyckel finns kvar i minnet) alla fina sms, telefonsamtal och vänlighet. Nu är det dags att ställa om fokus, T som fyller 30 år i dagarna och J som ska förära jorden med en liten krabat. Det är så spännande och nu förstår jag hur folk runtomkring en känner när man går med magen i vädret och bara väntar - det är nästan mer spännande att vänta på det där sms:et ifrån en nära vän än att vänta på sin egen bebis. Pontus har tippat på en pojke den här gången, så vi får väl se om han har rätt nu också.

Flädern står i blom, så imorgon kväll skall det sättas saft, hoppas bara att vårt träd klarat sig ifrån alla löss, som jag sett på en del andra träd. Vill helst ha en vegetarisk saft!

Jag har en helt underbar son, han har hjälpt mig med allt som behövs under den här helgen. När Moa vill ha saft så löser han det snabbt som bara den, vilket även gör att hon dricker mera eftersom det är Pontus som blandat saften. Måste bara berätta om när Pontus och Andreas var och handlade i torsdags och Pontus fick vara med och välja lite i affären. Jag förberedde mig på en påse full med snacks och godis, men nejdå, Pontus hade övertalat sin far om att han skulle köpa kikärtor, ett trepack. Andreas hade hållt ett förmaningstal och sagt att nu blir inte mamma glad, hur ska man äta de här då. Svaret blev med händerna eller en gaffel, helt vanligt. Det finns väl ingen mamma som blir arg när hennes son kommer hem och vill ha kikärtor - vad tror Andreas om mig egentligen?! Det är troligtvis Pontus gamla dagmamma som ligger bakom de här bön och ärtfasonerna, för där fick han ofta äta det tillsammans med henne, han var enda barnet som tyckte om det och krabba förståss som de gärna delade på efter en tur till fiskbilen. Tack M för att du introducerat sånt som vi inte är några fantaster av. Bönor är ju nyttigt så varför inte.

När vi hade ätit idag så gick feberMoa och la sig och då frågade jag Pontus om inte han kunde hjälpa mig att tömma diskmaskinen, vilket han gärna gjorde, hela bestickkorgen löste han på ett ypperligt sätt. Sedan sa han att han ville spela Wii och jag lovade att vi skulle göra det så fort jag ätit klart. Då sa han: "Men mamma, då vill jag inte höra något jag skall bara när du är färdig, utan då ska du sätta dig direkt i soffan." Underbart, jag kunde nästan höra mig själv när jag hade ätit färdigt - jag ska bara gå på toa, tömma diskmaskinen, hänga en tvätt, ja, det finns många "ska bara" i ett hem, men jag fintade honom och sa att "jag ska bara....(nej hör man honom säga) sätta mig i soffan och spela Wii tillsammans med dig".

Dagen har varit bra, en kräkning, än så länge, på gatan så det var bara att slänga ut vatten och sopa ner i brunnen. Vi har även tagit en promenad för att hämta ut ett stort paket med kårhalsdukar som hade kommit till posten, allt för att Moa ska sitta lugnt i en vagn och inte springa och härja för mycket för det är oftast då hon börjar tokhosta.

Lite sorg i hjärtat att det inte blev ngåon tantträff, när vi för en gångs skull kunde allihop samtidigt, men det lär bli fler tillfällen, men då har mina barn förhoppningsvis fått en ny liten kompis.

Jag har aldrig sagt att det är en dans på rosor att vara hemma själv med två barn, men dansen blir värre när ett av barnen plus man själv är sjuk. Jag trodde verkligen att det skulle fungera ändå och visst det gör det i vissa stunder, men just precis var ett tillfälle som inte alls fungerade.
Dagen har vi tagit precis för vad den är, varje sak har fått ta sin tid och Pontus har varit en hjälpsam herre. Vi har varit ute och kastat lite boll, jag satt på trottoaren och barnen roade sig. Jag gick in och hämtade ett glas vatten till Moa som börjat hosta mer och mer, höll på att trampa i en slemspya mitt på förstukvisten när jag kom ut igen och då slog det mig. Moa kräks ofta mycket när hon hostar och det blev jag varse nyss.
Lunchen fixade Pontus - pannkakor med hemmagjord jordgubbssylt och grädde. Vi klarade även ett antal banor på Super Mario, vilket var en lagom aktivitet för min kropp. På kvällen kom dagens höjdpunkt - GLASSBILEN så nu är frysen fylld med Kaktus. Moa fick köttfärssås och spagetthi och sedan åt vi Tacos tillsammans alla tre framför "Arthur och minimojerna". Mitt i gick Moa och kissade och kom sedan tillbaka och gjorde en kaskadspya rakt i ryamattan. Medan jag låg ute på altanen och tvättade mattan så kom Pontus ut och sa att det var blött på golvet i hallen - Jippi, ännu mer att torka upp. Det kändes hopplöst att sitta själv ute på mattan och veta att man har natten framför sig, men det känns som att man snart är härdad och nu i backspegeln så löste det sig ändå ganska bra. Hoppas bara att det är uppehåll i natt för annars har vi en blöt matta att ta hand om imorgon.